Perfektionisten - Vintersorg
Ur Vincis ide vacktes tidernas universalgeni
Med pensel i handen, men paletten i sinnets sal
Studerade allt fran faglars lyftkraft till vattnets
rorelseenergi,
En fackelbarare av renassansens manniskoideal
Varje penseldrag vagdes pa guldvag,
Landskap efter landskap manades fram
Men aven missnojet i hans kritiska hag
Forgrenades fran denna stam
Han smakade kunskapstorsten som lag begraven,
En torka som ej kunde slackas av varldshaven
Hans tankar vaxte sig hoga likt tinnar och torn,
I konstnarlig anarki,
I experimenterande alkemi,
For att stiga med vingat maskineri
Hogt over tinnar och torn
Naturen var livets encyklopedi,
Dess bilder befaste hans teser
Fran mekanik till organisk anatomi,
Landet emellan? Genialiska synteser!
Studier i konst och arkitektur
Optic, geologi och botanikens hela att
Men perfektionen blev till sist en bur,
Och han kunde ej ens fardigstalla ett enda portratt
Ty nyfikenhet var hela hans vision
Och finna outforskade grenar
Att fardigstalla var att avsl_ta sin progression,
Och salla sig till statiska stenar
comments
share this page
